The talent gap

Fotograf Ann Jonasson Lignercrona, Daniel Sonesson

Det råder hög arbetslöshet i flera länder och det omtalade fenomenet “the talent gap” är ett alltjämt stort problem, både för storföretagen och småföretagaren. Daniel Sonesson är grundare och VD för Lovorda, en innovativ startup som ger sig in i rekryteringsbranschen. Deras digitala plattform kopplar samman arbetsgivare med rätt talanger genom att nyttja nätverken smartare.  

Dessvärre innebär inte arbetslösheten den källa av potential man skulle hoppas för den stora majoriteten av arbetsgivare. Arbetsgivare har svårt att finna rätt talang. Den höga arbetslösheten det ännu svårare att finna rätt, inleder Daniel.  

En klar majoritet av arbetsgivare säger att det är svårt eller mycket svårt att finna rätt personer att rekrytera. Sökandet är dessutom kostsamt och tar mycket tid.  

– Många rekryteringar genomförs aldrig. Oron att anställa fel person gör att verksamheter hellre inte anställer alls och missar sina tillväxtmål än att råka anställa fel person. 

Svårt att finna rätt   

Ironiskt nog är människor enklare än någonsin att finna, menar han. Utmaningen har de sista 15 åren förflyttats från att finna personer till att se vem som kan tänkas vara rätt för ett jobb. Människor må vara enklare att finna men svårare än någonsin att urskilja från varandra, säger Daniel.  

– När CV’n blev publika så lärde sig också allmänheten i hur man “borde uttrycka sig” och man lånar friskt från varandra. Det råder idag en inflation på titlar och säljande adjektiv då kandidater tävlar i vem som marknadsför sig själv på bästa sätt. De kopierar också friskt från varandra. 

Detta gör också att människor ofta ser likadana ut. De försvinner i mängden och arbetsgivare behöver ägna mycket tid åt att undersöka vem som verkligen är bra på vad de utger sig för att vara och om rollen är rätt för dem. Rekryteringsprocesser har bara blivit längre de sista 15 åren trots att människor är enklare att finna. Det är talande statistik, nämner Daniel.  

– Tiden för bakgrundskontroller och kvalificering av kandidater har aldrig varit större och därför har också specialistföretag inom rekrytering på senare tid främst behövt bli experter på just detta i sitt sökande efter rätt personer. 

Stora globala och underutnyttjade nätverk 

Samtidigt är våra nätverk stora och innehållsrika. Det sägs att vi inte är längre ifrån än tre kontakter från alla personer i världen. Ett genomsnittsnätverk består av hela 611 personer enligt Tyler McCormick. Därför finns idéer som säger att om alla arbetsgivare och människor i världen vore duktiga på att fullt nyttja potentialen i sina nätverk skulle både arbetstagare och arbetsgivare känna större trygghet och kunna agera med större långsiktighet.  

Enligt Daniels och hans team på Lovordas undersökning, så har våra nätverk hög underutnyttjad potential. – Runt 3% av varje anställds nätverk består egentligen av högkvalitativa personer som skulle vara utmärkta matchningar mot den egna arbetsgivarens företagskultur och värderingar.  

– På en arbetsgivare med hundratals anställda innebär det rent konkret att det i genomsnitt närmare 2 000 personer i de anställdas nätverk som skulle vara utmärkta rekryteringar för arbetsgivaren. Om dessa 2 000 personer och den rätta arbetsgivaren hade upptäckt varandra så hade de tillsammans kunnat finna rätt möjlighet och timing.  

Nätverken sparar tid och inger förtroende 

Ett bättre nyttjande av sina nätverk vore en mer effektiv användning av ens tid istället för att försöka bli upptäckt genom att följa dussintalet arbetsgivare på sociala medier, ständigt kommentera och “vara aktiv” men ändå tvingas vara en arbetssökande i mängden när jobbannonsen väl publiceras, anser Daniel.  

– Hade arbetsgivaren mappat upp sina nätverk av ideala framtida anställda hade de kanske inte ens behövt lägga ut en jobbannons som lockar massvis av personer med fel profil. Istället hade de kunnat ha koll på varandra, vara trygga i att de skulle vara en riktigt bra match för varandra och sedan ta kontakt när rätt vakans öppnas upp.  

Det skulle spara en arbetstagare mycket press i att känna att de måste vara aktiva konstant. Arbetsgivare skulle sannolikt också spara mycket tid och slippa gissa så mycket vad en jobbannons ska innehålla eller hur den ska sändas.  

Om nätverken vore mer tillgängliga skulle arbetsgivare veta mer om de rätta personerna innan vakansen ens erbjuds och kanske rent av anpassas mer för dessa personer, säger Daniel.  

För att inte tala om den trygghet och förtroende nätverken inger. Vi litar mer på våra nätverk än då vi inte har en personlig kontakt som kan lovorda våra tankar och val.  

– Sedan länge har arbetsgivare globalt sagt att de absolut bästa rekryteringarna är då någon kommer in på rekommendation. Även arbetstagare känner sig tryggare och blir mer nyfikna på en dialog om en person i deras nätverk rekommenderar dem.  

Optimerade nätverk skulle skapa flera nya jobb 

Daniel anser att ett bättre nyttjande av våra nätverk skulle skapa massvis av nya jobb och inge företag modet att anställa i högre takt. Det skulle också ge helt nya möjligheter och mer trygghet för arbetssökande. Han menar även att dåtida lösningar för nätverksrekrytering och sökande efter rätt person inte varit särskilt effektiva. Man har behandlat tips lite som vilken sökande som helst och ber gärna om dem mest hela tiden då det ständigt är nya jobb som ska tillsättas.  

– Vi tar ett helhetsgrepp i nyttjandet av nätverken. Arbetsgivare upptäcker och blir upptäckta av ideala personer för dem snabbt och enkelt. Man inger dessa personer rätt förväntningar och får en perfekt möjlighet till att jobba med rätt personer för den egna organisationen, istället för att alltid uppfinna hjulet om igen vid varje rekrytering.  

Summa summarun tror Daniel att det är troligt att vi alla kommer arbeta mer med våra nätverk i framtiden. Vi kommer vara duktigare på att fråga vårt nätverk om att hjälpa oss berätta för andra om våra styrkor och koppla oss samman med rätt möjligheter.  

– Om arbetsgivare nu har så hög underutnyttjad potential i sina nätverk så är det på tiden att denna tas om hand bättre. Kanske är det precis vad världen behöver och vad som skulle lösa stora delar av talangbristen och skapa fler relevanta möten människor emellan.