Vår i sikte
Det är vårdagjämning när jag skriver detta – dagarna blir längre och nätterna kortare. Solen lyser och vi går mot ljusare tider. Just nu har både vi och mötesanläggningarna ett rekordhögt tryck på konferensbokningar – vilket är fantastiskt roligt efter bergodalbanan under pandemin. Vi är otroligt tacksamma för varenda bokning som kommer in för är det något vi har lärt oss de sista två åren är att det kan vända fort. Kommer trycket att bestå så att vi och andra i branschen behöver nyanställa ännu fler?
Dock har jag en orolig känsla i magen. Vart är världen på väg med krig, höjda råvarupriser och kompetensbrist?
Efter två tunga år med Coronapandemin hade jag sett fram emot en ljusare tid där vi i det stora hela skulle få släppa stress och oro och sikta framåt, men det tyckte inte en maktgalen president i Ryssland.
Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det som sker just nu. Att se alla som måste fly, alla som måste slåss för sitt land och alla som drabbas på andra sätt – det är tungt. Att hjälpa till känns som en självklarhet, det hade ju jag velat om det var vi som var mitt inne i en invasion. Och på tal om det – hur rädda behöver vi vara att kriget kommer närmare oss? Att gå och vara rädd hela tiden gör en ju galen till slut. Jag tror att vi behöver se till att vår vardag fortgår hyfsat normalt, hur svårt det än kan vara.
Nu fokuserar branschen på att anställa, och framför allt, lära upp medarbetare som inte har den erfarenhet som efterfrågas. Fortfarande hör vi att mötesanläggningar inte kan ta emot maxkapacitet för att de inte har nog med personal. Utöver detta behöver mötesanläggningarna också jobba med säkerhet, konjunktursvängningar och höjda råvaru- och elpriser – många saker som skapar stress. Kommer det bli ett ökat krav på förhöjda säkerhetsrutiner på mötesanläggningar och hotell? Kommer några hotell byta inriktning och bli flyktingförläggningar, som under den förra invandringsvågen för några år sedan?
Att priserna på många varor som mat och drivmedel skjuter i höjden, tillsammans med elpriserna (trots att höjda elpriser inte just hade med kriget att göra) gör ju att vi behöver se om våra bolag. Vi ser redan nu att mötesplatserna höjer sina priser på grund av förhöjda kostnader, vilket är ett måste. Branschen har otroligt låga marginaler redan från början.
Hur ska vi tänka framöver? Jag tänker att det är viktigt prioritera omtanke och uppskatta det som gör livet bra – det gör mig glad. Jag tänker fortsätta vara snabbfotad och anpassa mig efter konjunktursvängningar. Då är det väldigt skönt vara ett litet företag.
Hur tänker du?
Elin Moritz