Knappast brist på gas och olja
Bensin och diesel från olja ur berget (petroleum) kallas allmänt för fossila bränslen. Oljekungen John D. Rockefeller fick 1892 en konferens i Genève att klassa olja ur berget som fossil för att ge intryck av knapphet, hålla uppe priset och värna sitt (Standard Oils) nästan-monopol.
Men fossil är mineraliserade (förstenade) rester av sedan länge döda växter och djur. De kommer av växters och djurs hårda delar och lämnar synliga avtryck, som kan skiljas från de mjuka rester som bildar vanliga sediment.
Nästan all olja och gas som nu utvinns kommer av sådana sediment, som av hög värme och högt tryck omvandlas till kolväten (bränslen) och kan förädlas till bensin, diesel och gas.
Men dessa bränslen är alltså INTE fossila. Fossil är i regel kalkhaltiga och duger inte som bränslen. Man kan inte köra motorer på kalk. I korthet: Det finns inga ”fossila” bränslen!
Men begreppet används politiskt för att klämma åt all vägtrafik som drivs med kolbaserade bränslen. ”Boven” är själva kolet. Det ses som symbolen för en slösaktig och ansvarslös livsstil i strid mot naturens lagar.
Detta är dock en missuppfattning. Tvärtom är kol förutsättningen för liv och natur. Allt Jordens nuvarande och tidigare liv kommer från det kol som i Jordens ungdom spyddes ut från Jordens inre som koldioxid i enorma vulkanutbrott och kom att länge dominera atmosfären.
Genom fotosyntes blev koldioxid näring för primitiva växter, som senare blev näring för växtätande djur, som i sin tur blev näring för rovdjur. Högst på denna utvecklingens stege står människan, som äter allt.
Det märks på att 18 procent av substansen i våra kroppar är kol i olika former, och 4 procent av vår utandningsluft är koldioxid som en restprodukt av hur vi förbränner vår mat. Det är 100 gånger högre CO2-halt än i atmosfären.
Det märks också på att 80-85 procent av all energi som människan utnyttjar för liv och verksamhet är kol, olja och gas. Mänskligheten har nått sitt nuvarande välstånd tack vare kol och kolhaltiga bränslen.
De sakliga invändningarna mot kol är två: risken för brist samt farliga avgaser från förbränning. Men kol är Universums fjärde vanligaste kända grundämne, det vanligaste fasta grundämnet efter gaserna väte, helium och syre.
Det är därför vanligt i stenplaneter med fast yta. Som Jorden. Mycket ursprungligt kol finns kvar i Jordens inre. En del omformas under hög värme och högt tryck till nya kolväten = olja och gas. Hur mycket och hur snabbt är ovisst.
Farliga avgaser kan minskas, elimineras, renas, återvinnas och nyttiggöras med modern teknik, både i fordon och vid kraftverk.
Även sediment från gamla djur och växter omvandlas under hög värme och högt tryck till nya kolväten. Hur mycket och hur snabbt är också ovisst.
Det motsäger tesen att Jordens förråd av kolbaserade bränslen snart skulle ta slut. Att vi skulle nå en topp i oljeproduktion (oil peak) har därför fortlöpande fått flyttas framåt. Tvärtom tycks tillgängliga resurser för bensin och diesel räcka för överskådlig tid.
Detta punkterar larm om hotande bränslebrist. Olja och gas från ursprungliga depåer utvinns redan av ryska och amerikanska aktörer på större djup än där sediment från döda växter och djur hittas.
Det är svårare och dyrare men händer nu. Flera tömda källor har fyllts på underifrån.
Däremot räcker råvaran för biobränslen från träd och växter inte till för världens alla fordon i konkurrens med likaså ökande andra behov, främst mat men även virke för hus och träindustri och material för plaster och hushållsprodukter.
Stigande bränslepriser väcker nu allt starkare protester från inte bara jord- och skogsbruk och privata hushåll utan även övrig industri, handel och förvaltning. Mycket tyder på att den prishöjande reduktionsplikten med allt mer iblandning av biobränslen minskas eller slopas helt.
Biobränslen är dyrare, skadar plast- och gummidetaljer i motorer och har lägre energiinnehåll. De är helt enkelt sämre.
Man kan därför fortsatt köra miljö- och resursklokt med bensin och diesel – utan överdrifter. Rent ingenjörstekniskt är det alltid dumt att slösa. En elegant ingenjörslösning är alltid resurssnål.
Om inte illa informerade och klåfingriga politiker lägger krokben på vägen.
Text: Tege Tornvall