Kjell Dahlin – krönika

I 36 år har Kjell Dahlin jobbat med kommunikationsfrågor inom näringslivet. Som fil kand i retorik har han alltid varit intresserad av det faktum att vi människor kommunicerar lika mycket med vårt sätt att vara i form av attityder, handlingar och beteenden som de faktiska orden som kommer ur våra munnar.  

I samma veva som han satsade fullt ut på föreläsarkarriären för sjutton år sedan så myntade han begreppet Beteendemässig Storytelling.  

”Vad menas med Beetendemässig Storytelling Kjell?” 

”Jo, jag menar att människor är, metaforiskt, likt pennor. Vi skriver varje dag, med våra handlingar och beteenden en story. Å denna story kan bara göra två saker. Antingen pumpa in energi i de människor vi möter, eller så dränera dem på energi. Du vet, om jag kikar tillbaka på mitt liv så har jag blivit stammis hos, bara för att ta två exempel, en bilhandlare och en matvarubutik. Å detta enkom på grund av deras fenomenala bemötande. Inte på grund av de bilmärken de sålt, eller något specifik produkt som matbutiken erbjudit, utan för att jag känt mig sedd, välkommen, omhändertagen. Det handlar alltid om personalen, och deras förmåga att se kunden. Jag brukar säga att ett varumärke aldrig blir starkare än dess medarbetares handlingar och beteenden.” 

”Så Beteendemässig Storytelling skiljer sig från mer traditionell muntlig storytelling?” 

”Exakt. För storytelling handlar ju egentligen inte om vad ni säger till era kunder, utan om vad era kunder säger till omvärlden om er. Detta har många organisationer missat, en story har inget självändamål, den är bara ett verktyg. Ett verktyg för att skapa en känsla.” 

Kjell menar att ett äkta, genuint bemötande är bästa formen av storytelling, ett möte där kunden slutar känna sig som kund och i stället som människa. En människa som inte möter en säljare utan en annan medmänniska kommer berätta gott om er. Gott om er på ett sätt som en traditionellt muntlig eller skriftlig berättelse berättad av någon på en kommunikationsavdelning sällan kommer i närheten av.  

”Om inte det är god storytelling så vet inte jag”, säger Kjell med ett leende på läpparna. 

”Kan du inte ge ett bra exempel?” 

”Jovisst, kul att du frågar just nu, jag föreläste i förra veckan om just Beteendemässig Storytelling, och en i publiken berättade en så fin story efteråt för mig. Historien utspelade sig i Lund. En ung man i 25-årsåldern gick varje dag till jobbet som hantverkare. Strax innan han kom fram passerade han en korsning med rödljus. En morgon när han inväntade grön gubbe såg han i höghuset närmast, på första våningen en äldre tant i 85-årsåldern kika ut genom balkongfönstret. Han tänkte inte mer på det. Men efter att sett tanten stå där varje morgon i en vecka betraktandes förbipasserande så tog han mod till sig och vinkade. Hon vinkade aningen förvirrat tillbaka.  

Dagen efter var det hon som vinkade först. Nu log hon. Detta pågick varje dag i ca en månad. Hon vinkandes inifrån sin lägenhet, och han vinkandes nere på gatan, vid rödljuset.  

Hantverkaren for sedan på semester, och var inte på jobbet på tre veckor. När han måndag morgon, första dagen efter sommarledigheten gick till jobbet så kom han fram till rödljuset. Nu kom tanten ut på balkongen och ropade glatt ”HEJ”. Han vinkade som vanligt tillbaka och sade för första gången någonsin ”HEJ” till sin vinkkompis. ”Jag har faktiskt undrat var du varit”, sade tanten och fortsatte, ”Jag ska erkänna att jag varit lite oroligt att något skulle ha hänt dig.” 

”Den storyn är så fin”, säger Kjell och fortsätter, ”Och tänk vad den här unga killens beteende gjorde skillnad i en annan medmänniskas liv. Det spelar ju ingen roll om han representerade, som i detta fall ett hantverksföretag eller om det varit en vårdcentral eller ett konferenshotell. Hade du frågat tanten hade hon garanterat älskat den arbetsplats han jobbade på, och detta på grund av hans kärleksfulla sätt att se en annan medmänniska. Det är för mig i sanning Beteendemässig Storytelling. Å det mötet, då vi mentalt blir övertygade om att bli trogna stamkunder är oftast med en (1) person som representerar just det varumärket. Snacka om att varje medarbetare är livsviktig för varumärkets överlevnad.” 

Kjell tänker ett tag och tar åter till orda. 

”Ohhh, vad jag önskade att fler varumärken fattade detta. Men fram till dess polletten trillar ned fortsätter många företag att pumpa in miljoner i medioker reklam och marknadsföring och tror att det är den som ska fixa biffen. Tji fick de – länge leve den enskilde medarbetarens glada och äkta handlingar. Så du som läser detta, kom ihåg, ditt beteende är guld värt. Du är en Beteendemässig Storyteller. Glöm aldrig det!”