Räkna skratt i stället för sjukdagar

Häromdagen läste jag ett inspirerande inlägg på sociala medier. Det var den skånske komikern Johan Wester som stod som avsändare – du vet han den mörka från Hipp Hipp – inte Tiffany Persson utan Kajan. Hans ord bet sig fast i mig.

Han menade på att vi måste ta oss en funderare innan vi bara kör på som vanligt, nu när restriktionerna släppts. Finns det något vi ska ta med oss från den här pandemiperioden, något som kanske varit ganska bra? Det berör både oss själva och vad vi ska ta med oss mer långsiktigt, till kommande generationer och världen.

”Sluta mät framgång med försäljningssiffror. Och personalhälsa med sjukdagar.
Mät andra saker. Räkna skratt. Räkna närvaro på fikapauser. Göra saker tillsammans, le lite mer, marinera varandra i generositet” var några av de punkter Johan radade upp. Och så det jag tycker var allra bäst – ”PK”. PK som i det här fallet står för Prioritera Kul. Klockrent om du frågar mig. Den tar jag verkligen med mig!

Jag tänker direkt på prioriteringarna – vad som är viktigt på riktigt. Behöver vi falla tillbaka in i ekorrhjulet? Ska vi stressa på jobbet för att hinna med allt, för att sedan stressa hem för att hinna med alla aktiviteter och måsten? Vi behöver inte göra som vi alltid har gjort.

För mig personligen har pandemin medfört att jag har omvärderat vänskaper och bekantskaper. När vår stora umgängeskrets blev tvungen att minskas under en tid, fick det mig att fundera på vilka jag verkligen vill avsätta mer tid för. Mer tid för några betyder automatiskt mindre tid för andra. Även hur vi umgås har ändrats, framför allt till det bättre. Det går väldigt bra att ta en digital after work med våra vänner 120 mil bort – varför har vi inte gjort det tidigare? Det går även bra att ta på termobyxorna och duka upp fikat utomhus, på altanen, i december. Bullarna och drycken blir till och med lite godare.

Jag har blivit bättre på att stanna upp och njuta av det jag har, ta en promenad när jag behöver hämta ny kraft och prioritera mig själv mer.

Att jag dessutom lärt mig att stanna hemma när jag är sjuk, i stället för att köra på lite till. Att stanna upp och känna efter, och lägga mig och vila om jag känner att en förkylning är på väg. Det har gjort att jag aldrig någonsin varit så frisk, som jag har varit under de senaste två åren. Kors i taket.

Inget ont som inte för något gott med sig…

Hur många skrattdagar får du ihop den här månaden?