Ge era konkurrenter skrämselhicka

Vi flyttade till en liten ort fem mil norr om Stockholm för femton år sedan. På inflyttningsdagen for jag och min då tvååriga dotter Signe ned till den lokala korvkiosken för att hämta mat till oss och flytthjälpen.

Väl där så pratade vi lite med killen som serverade oss, jag berättade att vi precis flyttat in, och vi presenterade oss och han gav Signe en liten present.

”Vilken trevlig kille”, sade jag till min dotter när vi for därifrån.

Det gick, gissningsvis, fem veckor innan jag åter igen besökte grillen.

”Hej Kjell”, var det första han sa då jag klev in, ”är allt bra med Signe, och trivs ni i det nya huset?”. WOW, efter mer än en månad – han kom ihåg mig!

Sedan den dagen besöker jag denna inrättning rätt frekvent. För att deras mat är godare? Nej, utan för att de lyckades med att se och bekräfta mig. Och det kändes äkta. Genuint.

Vad skulle det ha krävts, och framför allt ha kostat att med traditionell marknadsföring få mig att bli stamkund där? Troligtvis astronomiska summor.

FATTA vilken makt du har, bara genom att få medmänniskor att känna sig unika, sedda och speciella! Era produkter, er logga, era tjusiga firmakläder, ert läckra kontor kommer ALDRIG vara er starkaste story.

Ett varumärke blir aldrig starkare än dess medarbetares handlingar och beteende. Så låt ert sätt att möta omvärlden vara er effektfullaste story.

Lyckas ni med det kommer era konkurrenter få skrämselhicka.

Är inte ovanstående berättelse beviset på att storytelling är framtidens marknadsföring? För, enligt mig, handlar inte storytelling om vad ni berättar för era kunder, utan om vad era kunder berättar för omvärlden om er. Se till att de lämnar er med ett leende på läpparna, och en story de inte bara minns, utan vill berätta vidare.

Efter att ha frågat AI kan jag konstatera att i runda slängar lägger vi ned 40 miljarder per år – bara i Sverige – på att bygga så kallade starka varumärken, med oftast traditionell marknadsföring…åsså krävs det egentligen bara en kille i en korvkiosk för att ifrågasätta hela det upplägget. Det vore intressant om vi skulle ta halva den summan, dvs 20 miljarder och utbilda personal i beteendevetenskap, sunt förnuft och kundkännedom istället.

När jag sitter och skriver denna krönika kommer jag att tänka på en story jag hörde när jag var i Finland och föreläste förra veckan. En kvinna på landsbygden i Österbotten började sälja glass från sin gård. Hon kunde bara erbjuda en smak – jordgubb. Försäljningen gick uselt. En lokaltidning intervjuade henne. I tidningen stod dagen efter att läsa att kvinnan hoppat av sitt 9 till 5 jobb, och lagt sina sista slantar på att åka till Bologna i Italien för att lära sig konsten att tillverka glass. Jordgubbarna hon använde kom alla från baksidan av hennes gård, berättade lokalreportern. De var inte bara hemodlade, utan även tagna från ett skott hennes mormor Elin satt för länge sedan. Reportern skrev att de som kände för det fick gärna avnjuta en glass sittandes i just nämnda jordgubbsland, det låg ju precis bakom kvinnans gård, femton meter från själva glasstillverkningen. Försäljningen femdubblades efter att artikeln publicerats. Jag säger det igen – storytelling!

Jo, förresten, killen i korvkiosken heter Micke.