Affärsresenären

Tidningen för dig som reser i jobbet

”Det behövs också ljus, för att skuggorna ska bli tydligare.”

Porträtt av kvinna i mörklila mönstrad skjorta mot grå bakgrund, armarna korsade

Agnes Lidbeck, författaren bakom romaner som Finna sig, Gå förlorad och All min kärlek, är i höst aktuell med Fotografens skugga, hennes första roman på Albert Bonniers Förlag. Vi har ställt tre frågor till Agnes om den kommande boken.

Vad var det som väckte idén till den här berättelsen?

Egentligen började Fotografens skugga när jag satt jag i en släktings kök, strax innan hon gick bort. Hon nämnde ett namn jag aldrig hört förut, och på hennes röst lät det som en självklarhet. Ett mansnamn, och hon log på ett sätt jag inte kommer att glömma.

Hon var över nittio år vid det laget men hade aldrig berättat för vare sig barn eller barnbarn om sin verkliga ungdom, bara gett de redigerade bitarna.

Jag fascinerades av den där glimten, där en person som inte fanns med på några bilder ändå var helt klart levande för henne. Det blev så tydligt, hur mycket av våra liv som ses i helt fel belysning, i fel kontext. Hur det jag sett som frustrerande konventionellt, hos just henne, kan ha varit en överlevnadsmekanism. Och framför allt började jag tänka på hur sådan där tyst sammanbiten överlevnad lägger sig som distans mellan människor. Hur isolerade vi blir av att aldrig visa oss.

Från den scenen löpte trådarna vidare: ensamhet och livsvillkor, längtan efter att komma närmare och längtan bort, Stockholm såklart och hur staden förändrats, min egen familj, syskonen, och andras familjer, såren andra berättar om efter ett glas eller två, min pappas gamla släktbilder och mina misslyckade kärleksrelationer, min egen tystnad inför mina barn, en viss specifik låda som jag borde tagit bättre hand om, hur stum man kan bli av att inte vilja såra, hur man håller människor ifrån sig, vad man ger upp för att få ta plats, längtan till konsten och hur ont det gör att vara ärlig som konstnär, tindermännen, hjälplösheten, tindermännen igen, hur rädda de kan se ut ibland, på ögonen. Och deras döttrar.

Sammantaget? En bok om att vilja vara nära, och vilja skydda sig, vilja vara Sig Själv, med stora bokstäver, och samtidigt … saknaden det leder till.

Hur personlig var den här romanen för dig att skriva?

Boken är ju djupt personlig i det att den också handlar om att vara kvinna och konstnär, att vara kvinna och kluven till sitt föräldraskap, till sin sexualitet, att vara kvinna och fast i en tystnad. Det finns mycket av mig själv i vissa stycken, särskilt självkritiska stycken, även om det kanske inte är de delar av texten man kan tro. Sen har jag också tittat en del på visst material som kommer ur min släkt, och förhållit mig till det som till annat historiskt material. Det har känts fint att hantera den där hemliga lådan jag själv haft, men respektfullt och omvandlat, i romanform. Det finns en scen av djup förlåtelse mellan generationerna i boken, och den kan jag känna hela vägen in i kroppen, efter att ha skrivit klart romanen.

Hur upplever du att Fotografens skugga skiljer sig från dina tidigare romaner?

En skillnad mellan Fotografens skugga och mina tidigare romaner, är att jag har velat ta gestalternas känslor på verkligt allvar. Tidigare har jag ofta haft en lite cynisk eller distanserad blick, men här har jag faktiskt försökt låta empatin få mer utrymme. Jag tror det leder till en varmare text, även om jag försöker såklart att hålla stringensen i språket. Bara för att folk känner behöver man ju inte lassa på med adjektiv i onödan. Kanske beror den lite snällare blicken på att kvinnorna i boken redan behöver stå ut med så mycket, att jag inte vill titta alltför kallt på dem. Och faktiskt samma med männen. Det finns en röd tråd av manlig ensamhet i den här texten, som jag känner djupt deltagande inför, på samma sätt som det finns kvinnlig utsatthet. Jag hoppas den viljan att förstå bägge kan gå igenom i texten, även om det, såklart, är viktigt att se folk i vitögat när man skriver. Och som titeln anger, fotografens skugga – det behövs också ljus, för att skuggorna ska bli tydligare. 

Bokomslag i rött med svart text: AGNES, Fotografens skugga, Roman, Lidbeck.
Kvinna i brun mockakappa och mönstrad kjol lutad mot en vägg med klotter

Fotografens skugga

Författare: Agnes Lidbeck

Utgivningsdag: 2026-08-14
Recensionsdag: 2026-08-21

Mediekontakt: Hanna Bäärnhielm Thorslund, Thérèse Cederblad

Filip står vid en sjukhussäng. I sängen ligger hans dotter Eddie – hon som inte vill ha kontakt längre. Och i telefonen ringer hennes mamma: kvinnan han svikit.
Under en vaknatt konfronteras Filip med det förflutna och i sjukrummets tystnad ställs frågor på sin spets: var kommer den stora ensamheten ifrån och vad finns det för möjliga vägar till närhet? Samtidigt som han tvingas se sig själv i spegeln, ser han männen och kvinnorna som påverkat och format honom – farsan och farfar, Eva och Bibs – deras hemligheter och kärlek. 
”Fotografens skugga” är en storslagen och skimrande roman om att trotsa regler och konventioner, om valen som avgör ett liv och det höga priset för frihet.

Detaljerad fakta

Recensionsdag: 2026-08-21 Genre: Skönlitteratur och relaterande ämnen Omslagsformgivare: Sara R. Acedo Thema-kod: Modern och samtida skönlitteratur, Västeuropa, Stockholm Antal sidor: 304 Mått: 142 x 204 x 24 mm Vikt: 481 g Format (utgivningsdatum): Inbunden, 9789100811334 (2026-08-14); E-bok, epub3, 9789100813598 (2026-08-14); Ljudbok, digital, 9789100814793 (2026-08-14)